Ja, glömde ju bort att knäppa kort på mina kläder idag. Inte direkt nå märkvärdigt var det. Svarta jeans, mönstrad topp, svart slapp kofta och svarta strumpisar. Istället för halsband hade jag min svarta tubhalsduk. Sen hade jag min dunjacka, mina svarta boots och en hög stram hästsvans. 

Nu sitter jag i handduk på min pilatesboll och försöker penetrera den. Skämt åsido, på den sitter jag i alla fall.

Ja, tänkte gör det kort och skriva att jag inte tror på gud och jesus och så. Men det förekommer att man kanske ber till honom ibland, alltså tex. "snälla, låt mig sätta den här straffen" eller liknande. Däremot tror jag på vetenskapen och sånt man kan bevisa. Det var väl lite kort och gott, enjoy.


konfagänget, vi var coola och kallade oss själva konfaglidarna, de ni!

Gud vet inte vad jag ska ta... ett ögonblick. Kan ju ta ett enkelt ögonblick som inte lär bli långt. När jag fick Minimoj. Jag låg i badkaret och var lite deppig (kommer inte ihåg varför), men i vilket fall så knackar mamma på badrumsdörren. Sen öppnar hon och säger "Det är någon som vill säga hej till dig". I hallen stod en lurvig liten sak, han var verkligen jättelurvig och hade dom där hundögonen. Jag kunde inte låta bli att skina upp och skynda mig upp för att gosa med honom. Hur glad som helst var jag.

Sen dess har han varit min katt, min bebis. Jag kan göra vad jag vill med honom, och det kan bara jag göra i familjen. Så därför är han väl min också. Han kommer flytta med mig till pappa sen när mamma och wick flyttar till kalmar. Perfekt!

Alltså jag vet inte riktigt vem jag ska skriva. Förr hade jag nog sagt Lina, men vi har glidit isär. Men om jag frågar mig själv vem är min bästa vän som bryr sig om mig, som finns där varje dag och som jag kan vara mig själv med, så är det nog Jenny.

Ja, jag hade ju i sort sätt fyllt upp hela dagen igår så missade att göra dag 6. Men jag tar den idag istället och skriver om gårdagen, den är nog liiite mer intressantare också.

Började med att jag vaknade sju och flög upp ur sängen. Kastade i mig frukost och sedan drog jag på mig klänning som satt som en påse på mig. Även fast tårarna brann bakom ögonlocken så höll jag emot och fortsatte fixa mig. Sedan tog jag bussen 0820 från Söderfors, sedan bussen till Uppsala med 0900. 

Sen har jag ju berättat om Thoréngalan. Väldigt kul. Efter det drog jag för att köpa nya skor, upptäckte att min klack hade lossat en bit från ena skon, tur att jag inte ramlade när jag skulle upp på scenen säger jag bara. Sedan skulle vi fika, jag, jenny och thisen. Men vi drog till Mcdonalds. Jenny betalade den fina lunchen åt mig, snäll som hon är.

Det var meningen att vi alla skulle till Tommy efteråt, men han svarade inte konstigt nog. Fick bli snabba omställningar. Vi hamnade hos mig. Drack och körde lekar, riktigt trevligt! Sen bestämde vi oss för att dra mot Uppsala och jag var taggad. Men under bussresan blev jag så otaggad, och kände att skulle slockna vilken sekund som helst. Tog bussen tillbaka till Söderfors och somna direkt.

Kärlek för mig är ett väldigt starkt ord. Man kan känna kärlek till så mycket. Jag ser kärlek som något fint, något underbart och alldeles unikt. Jag känner en stark kärlek till min syster. Jag har fattat tycke för en pojke. Jag älskar min säng och min Minimoj. Det jag menar med det är att det är finns så många olika sorters kärlek. Man kan inte sätta ett finger på kärlek, utan det ordet är böjligt och kan uppfattas olika från person till person.

När det gäller kärlek till en pojke så är jag inte den som blir kär jättelätt, men jag fattar tycke för någon lite lättare. Och när jag gör det, så blir jag blind och lägger min energi på honom. Men det tar ett tag för mig innan jag kan säga att jag är kär, och just orden "Jag älskar dig" betyder så enormt för mig och därför kan det ta månader för mig att säga de. 

Lycklig kärlek är oövervinnlig medan olycklig kärlek gör att det känns som att hela ens värld rasar samman.

Till frukost blev det mackor och varm choklad. Till lunch blev det potatisgratäng och lövtunn biff. Ikväll kommer vi säkert käka något lätt men ja. Gud så intressant va? Aja, nu har jag gjort mitt iaf. Enjoy!

Jag har som dom flesta andra en mamma och en pappa. Dom är skilda sen åtta år tillbaka men jag älskar dom båda lika mycket ändå. Dom är så olika varandra så att jag tänkte att jag berättar mycket enskild om båda två. 

Mamma Marianne

---

Född: 1957 den 10 april
Kön: Ingen aning... shemale
Smeknamn: Mamma, Mammsen, Kärring, Tjockis

Min mamma och jag är väääldigt lika varandra (i sättet som tur är). Vi ryker ihop ganska ofta, men när vi är sams är det underbart. Jag kan prata med henne om allt, verkligen allt. Vi pratar killar, sex, känslor, hur många gånger hon gick på toan den dagen, ja allt. Hon vet allt om mig, ni behöver inte oroa er. Min mor kan dock ingenting när det gäller... allt. Ingen idé att fråga henne om hjälp med något skolarbete, men hon är söt för det.

Min första kärlek var Alexander Olsson. Första gången vi träffades var när han och Petra skulle vara med varandra, jag och Sandra skulle också vara med av någon konstig anledning. Alex var jättekär i Petra, men hon verkade inte lika intresserad då (?), rätta mig om jag har fel haha. Och när jag såg honom den dagen tyckte jag han var skitsnygg och hur rolig som helst. 

Efter den dagen blev jag och Alex bra vänner, vi pratade nästan varje dag om hans kärlek till Petra haha... Sen några månader senare berättade han att han inte längre var kär i Petra utan i någon annan istället och sen berättade han att det var jag. Jag blev ju helt tokig av glädje. Det första jag gjorde var att prata med Petra och fråga vad hon tyckte och om det var okej, och det var det. 

Alex och jag var tillsammans i lite mer än nio månader. Vi hade askul tillsammans. Han plockade även min blomma, haha fyfan vad fult det låter, men så är det. Jag kunde vara mig själv med honom, och sånt tycker jag ändå är det viktigaste. Men han var lite för... toffel för mig. Haha taskigt sagt kanske? Men för att vara ärlig så var han det. Det var i alla fall därför det tog slut. 



haha hittade lite bilder på en skiva, tog fan bilder hela tiden. Sista bilden är bara såå ful hahaha. Jacke som drygade med min kamera varje dag i sort sätt, men kul som fan hade jag, syns inte det? Världens jävla smile på alla bilder.

Ja, jag ska väl försöka att dra en liten presentation av mig själv då. Mitt fullständiga namn är Camilla Madeleine Persson, men de flesta känner mig som Milla Persson. Jag har valt att kalla mig själv Milla för att jag tycker Camilla är så otroligt fult och jag tänker bara på en 40 årig hemmafru, som gillar att läsa böcker och som är grym på att laga mat = allt som inte jag är med andra ord.

Den 10 juni 1994 ploppade jag ut ur min mor. En väldigt bra sommar för övrigt, gick ju bra för Sverige i VM, det minns ni väl? Det jag tycker är bra med att fylla på sommaren är att jag får paket två gånger om året med jämna mellanrum, vilket resulterar till att jag får mer och dyrare presenter och julklappar (Dom hinner ju spara en del på ett halv år menar jag). Sen är det ju alltid kul att fylla år på skolavslutning, vilket jag gjort ett x antal gånger.



FOTBOLLEN

---

När jag var ca 9-10 månader började jag gå och några månader senare så var jag ute och sprang med pappa på gräsmattan. Det var han som fick upp mitt intresse för fotbollen. Vi spelade jämt på gården hemma och han lärde mig sin finter, som jag tycker såg så komplicerade ut (som jag nu istället inte går på en enda gång). När jag var sex år, så stöttade han mig och tog mig upp till fotbollsplanen där dom andra tjejerna spelade. Han satt där och kollade varenda träning och peppade på mig, vilket jag älskar honom för. Fotbollen är en stor del av mitt liv än idag.

Idag går jag på Thorén Business School i Uppsala. Går Commerce där, med andra ord handel. Jag stortrivs. Har världens bästa klass och jag har träffat så härliga människor. På Thorén finns även fotbollsakademin som är för dom som är fotbollsintresserade, och det går självklart jag. Träningarna där är väldigt intensiva med roliga, bra kombination och jag älskar det!



SOM PERSON

---

Som person är jag väldigt empatisk, jag förstår andra människors känslor och kan sätta mig i deras situationer. Jag är väldigt omtänksam och låter mina vänner gå först, vill att dom mår bra. Mår inte jag bra psykiskt t.ex. så försöker jag inte visa det, utan istället sprida glädje till mina vänner. Ganska falskt, men jag tycker att det är jobbigt att vara verbal, jag är en väldigt analyserande person. Därav försöker jag istället klistra på ett leendeMen jag är sjukt spontan, vill hitta på galna saker när som helst. Vill att saker ska gå fort. Är också väldigt blyg, rädd för att folk inte ska skratta åt min sjuka humor, och då blir det pinsamt och jag hatar pinsamma situationer. 

Vad kan jag mer berätta om mig själv? Kanske vad jag är rädd för... Jag har världens största fobi för ormar, dom är så sjukt äckliga och värdelösa. Varför finns dom? Vad gör dom som är så bra? Anser inte att dom gör något vettigt här på jorden. Men till det jag gillar istället är mat, skriva svenskauppsatser (nördvarning!), fotboll, mina vänner, min familj, utmaningar m.m.

Något som gör mig glad: Överraskningar, Fotboll i allmänhet, Käääärlek!
Något som gör mig ledsen: Småtjafs, Saknader, När man förväntar sig något men som aldrig blir av, Idioter.


och jag gillar mitt hår, i alla fall på den här bilden.