Less på killar, helt totalt. Less på känslor. Vill inte ha dem, så varför finns de? Om 48 h så sitter jag på ett plan till Alanya. Jag är nästan där då. Nästan framme. Ett steg närmare frihet. Det skulle vara så skönt att bara släppa allt och gå vidare, men hur gör man det? Hur går man vidare egentligen? Jag skjuter allt endast under mattan, eller slänger in det i garderoben. Jag går inte vidare på riktigt.

Jag vet inte hur man gör. Så jag ska vara ledsen ikväll. Ikväll ska jag gråta. Ska lyssna på deppiga låtar, sjunga med och gråta så hårt att jag känner samma känsla varje gång jag ser honom framför mig. Det gör ont. Så sjukt ont. Jag ska ta i tur med det här, ikväll. Sen ska jag skratta åt alltihopa och återgå till gamla Milla. Hon som är stenhård, kall och ytlig, som kan krossa allt.

Jag är inte en verbal person, jag har svårt att prata känslor.
Skriva ner tankar i ord - så sjukt mycket lättare.