Jag vaknade imorse av att mamma slängde ett brev på mig. Jag förstod direkt vad det var, men valde att vänta med att öppna det. Var säker på att jag skulle komma in, vilket jag tycker var synd. Jag skulle vilja uppleva den där känslan när man blir så glad för de man kämpat för, men den där pirrande känslan precis innan man öppnar brevet. Att man går och är orolig över att inte komma in och att det är hård konkurrens och så öppnar man brevet, och man har blivit intagen. Den känslan skulle vara så jävla härlig!

Men jag är helt klart nöjd med mina betyg, mina tio gulliga mvg är inget att skämmas över. Med tanke på betygen så blev jag väldigt positivt överraskad. Jag fick endast ett g, vilket jag inte trodde. Jag fick vg i matte, och det betydde väldigt mycket för mig. Blev så glad när jag såg det!

Men det kändes redan som om allt redan var klart, som om jag inte hade något att se framemot. Men men. Den 18 augusti så kommer mitt namn ropas upp på Thorén Business School, och jag är glad över det.