Jag kände inte Stephany, men vet vem hon var. Men när något sånt här händer, kan man inte låta bli att bli berörd. Jag vet hur hennes nära och kära känner. Det tar mig tillbaka till när Sandra dog. Helt ofattbart. Ingen ska behöva få gå igenom något sådant. Det är så hemskt, och det finns ingenting man kan göra. Just nu tänker jag på Sandra, och det gör ont, så ont. Saknar henne så himla mycket. Skulle kunna göra vad som helst för att få ha henne här. 

Men som tur är så försvinner inte minnena. Jag har så många minnen med Sandra, och det är jag så himla glad över. Alla dom där småsakerna hon gjorde som var så typiskt Sandra, som man kanske inte uppskattade lika mycket då, men som man älskar att komma ihåg nu. Jag ler när jag tänker på henne. Hon gjorde mig så glad och framför allt kunde jag vara mig själv med henne, hon tyckte jag var helt okej ändå. Hon visade varje dag att hon ville vara min vän, och jag ångrar att jag inte visade henne det lika bra... 

Sista gången vi var med varandra så mådde Sandra inte så bra, det var några dagar innan hon gick bort. Så vi bestämde oss för att ta det lugnt och bara kolla på film. Vi kollade på tjenare kungen och den här låten nedanför var våran favorit i filmen. Så det får bli våran film och våran låt. 

Jag saknar dig hemskt hemskt mycket. Jag älskar dig vännen. Du skulle ha varit här hos mig nu. Livet är orättvist...